Varför?

Ja, varför. Varför gör vi nu detta?

Vissa reagerar med fullständig chock och förskräckelse och kan inte på några plan förstå eller ta in vårt galna beslut. De hänvisar till sjukdomar, korruption, fattigdom, brottslighet och ibland till och med krig för att övertyga oss om galenskapen i det hela. De kan absolut inte förstå och skulle aldrig vilja göra något liknande. De vill inte ens komma och hälsa på. 

Andra förstår precis. Det är självklart för dem. De berättar om egna och vänners och vänners vänners och gamla kollegors liknande upplevelser med stor glädje. Ibland säger vissa att de önskar att de också vågade och att någon gång är det minsann deras tur, de vill göra samma sak. De älskar Afrika eller att resa, att uppleva nya kulturer och de älskar äventyr. De vill gärna hälsa på oss. 

Förståelsen är med andra ord olika. Att kunna förstå varför någon gör något handlar ju om ens egna tankar, erfarenheter och värderingar. Men jag ska försöka förklara så tydligt som möjligt varför just vi väljer att göra just detta. Just nu.

Jag vill ha värme. Min man vill ha äventyr. Jag vill gå ner i tempo och vara mer med mina barn. Min man vill uppleva något annat. Vi vill komma ifrån vardagen och stressen. Vi vill se annat i världen än det som finns runt husknuten och vi vill se det på riktigt. Inte bara på en resa där vi drar omkring fyra trötta och gnälliga barn på turistattraktioner och äter på för dyra restauranger. Nej, på riktigt riktigt. En vardag, ett liv. Nu sammanfaller det väl med en hypotetisk 40-årskris eftersom vi båda fyller 40 i år men vi har fantiserat om detta länge. Värmen, äventyret, lugnet, "annorlundaheten", upplevelsen. Vi vet inte om vi kommer få något av detta i Kenya men vi vill ge det en chans. Vi får aldrig veta om vi inte provar och detta är vårt bästa alternativ just nu. Och vi är taggade till tusen och nervösa som darrande asplöv en höstdag.  

De senaste åren har vi sökt till Svenska skolor runt om i världen när passande tjänster kommit ut på framförallt Skolverkets hemsida. Spanien, Thailand, Kanarieöarna, Mallorca och så Kenya. Bara varma länder såklart. Jag söker som förskollärare (fast jag inte har arbetat som det på många år) och min man som gymnasielärare i matematik och spanska. Sällan vill de ha både och så det är inte helt enkelt att hitta passande tjänster. Ibland har vi fått svaret att de erbjuder tjänst men ingen plats på skolan till våra barn. Ibland att det finns en tjänst i ett halvår, från oktober till mars, för en av oss. Oftast har vi fått nej. Det är inte helt enkelt och vi kan inte välja och vraka.

Men. Nu fick vi ja. Ja till båda och ja till plats åt våra barn. Äntligen ett JA!

Vi gör det för att vi fick chansen. Vi fick chansen att leva vår fantasi och testa våra vingar. Vi fick chansen att uppleva äventyr och värme, att komma varandra närmre som familj och få ett annat tempo, en annan vardag, ett annat liv. Och vi vill prova. Såklart.

När vi kommer hem, om tre år, är vår äldsta dotter 18 år. Vuxen. Detta är vår chans att göra något som familj, med alla våra barn, under en längre period. Om vi inte trivs så avbryter vi men vi går in i detta helhjärtat och hoppas på en upplevelse och erfarenhet utöver det vanliga.

Därför gör vi detta.