Livet utan strumpor

Bloggen pulserar av tomhet. Jag skyller på livet.

Inte bara att acklimatisera sig till det nya livet utan strumpor utan även kämpandet med det gamla livet som hänger sig kvar som en kall blöt tung mörk novemberregnsfilt. Men snart är det sistnämnda ett minne blott! Eller ja, Sverige finns ju och vi kommer återvända dit men - det kommer inte längre att hemsöka oss med hyrsegäster som inte betalar i tid, blir uppsagda från sina jobb och plötsligt flyttar tillbaka till USA istället för att ta hand om vårt Sverigehem som bestämt. Ovanpå allt lämnade de hemmet i ett bedrövligt och totalt katastrofzonsliknande skick vilket min kära mor fick nöjet att fixa innan vi behagade dyka upp i huset lagom till jul. Då var det fint där igen. Och julpyntat. Även om katthårens uppdykande titt som tätt påminde [...]

Folk frågar hur vi har det. Jag tänker: Jodå, bara bra tack. Själv då? eller Oj, var ska jag börja, hur lång tid har du?

Livet här är ett liv lika ordinärt och vardagligt och rutinfyllt som vilket annat liv som helst samtidigt som det är totalt omvälvande och händelserikt och fullproppat med nya upplevelser och intryck varenda dag. Det är svårt att sammanfatta. 

Vi har ett liv och en vardag här nu och vi trivs bra. Barnen har anpassat sig bättre än vi hade vågat hoppas på och både skolgång och kompisskapande flyter på väldigt väl.

Denna helg var jag ensam med barnen för första gången. I Landskrona hade jag en handlingsplan för ensamma helger som jag trivdes med. Jag gillade ensamma helger. Jag träffade Josse och barnen lekte, vi gick hem till mamma och fikade pannkakor, körde till [...]

Ja, nu är vi här. Inte helt smärtfritt men vi lyckades.

********************

På söndagen, för en vecka sedan, lämnade jag och Erik Sverige med 23 kollin och fyra barn. Det blev ett par sista-minuten-väskor där allt slängdes ner som vi kom på timmarna innan avfart. Vi fick hjälp hela vägen fram till sista trappan på Kastrup av mamma, lillasyster Josse och hennes två barn (de krävde dock vars en barnvagn vilket gjorde att de extra händer vi fick i mamma och Josse behövdes till att köra barnvagnarna - men! - det var trevligt med sällskapet, det moraliska stödet plus att vi var flera vuxna som kunde räkna barn och kollin så vi är ytterst tacksamma). Vid [...]

Många farväl och många känslor som blandas. Imorse kom resefebern som ett brev på posten och nu smyger sig illamåendet på. Tillsammans med lite annat som tillexempel vemod, spänning, sorg, lycka, förväntan, oro, glädje, ångest och den klassiska skräckblandade förtjusningen.

Två låtar har snurrat i huvudet under dagen: "Var ska vi sova inatt" och "Waka waka. (This time for Africa)". Ingen stämmer överrens med min egentliga sinnesstämning men just nu är både kropp och knopp totalt förvirrade. 

********************

De vanligaste frågorna vi får är hur det känns och vad barnen tycker. Det är korta, enkla frågor med långa, invecklade svar. Men jag ska göra förkortade varianter nu. Ovan har ni fått veta hur det känns och nedan sammanfattar jag vad barnen tycker:

Tuva-Elsa, 6 år: "Flytta till Afrika? Kan jag vara utan strumpor där? [...]

Ja, varför. Varför gör vi nu detta?

Vissa reagerar med fullständig chock och förskräckelse och kan inte på några plan förstå eller ta in vårt galna beslut. De hänvisar till sjukdomar, korruption, fattigdom, brottslighet och ibland till och med krig för att övertyga oss om galenskapen i det hela. De kan absolut inte förstå och skulle aldrig vilja göra något liknande. De vill inte ens komma och hälsa på. 

Andra förstår precis. Det är självklart för dem. De berättar om egna och vänners och vänners vänners och gamla kollegors liknande upplevelser med stor glädje. Ibland säger vissa att de önskar att de också vågade och att någon gång är det minsann deras tur, de vill göra samma sak. De älskar Afrika eller att resa, att uppleva nya kulturer och de älskar äventyr. De vill gärna hälsa [...]

Vi sa ja.

Vi sökte varsin tjänst på Svenska skolan i Nairobi.

Vi fick dem.

Vi tackade ja.

I sommar flyttar vi till Nairobi, Kenya, Afrika med våra fyra barn. I tre år. Häng med oss!