Vi sålde vårt hus...

Bloggen pulserar av tomhet. Jag skyller på livet.

Inte bara att acklimatisera sig till det nya livet utan strumpor utan även kämpandet med det gamla livet som hänger sig kvar som en kall blöt tung mörk novemberregnsfilt. Men snart är det sistnämnda ett minne blott! Eller ja, Sverige finns ju och vi kommer återvända dit men - det kommer inte längre att hemsöka oss med hyrsegäster som inte betalar i tid, blir uppsagda från sina jobb och plötsligt flyttar tillbaka till USA istället för att ta hand om vårt Sverigehem som bestämt. Ovanpå allt lämnade de hemmet i ett bedrövligt och totalt katastrofzonsliknande skick vilket min kära mor fick nöjet att fixa innan vi behagade dyka upp i huset lagom till jul. Då var det fint där igen. Och julpyntat. Även om katthårens uppdykande titt som tätt påminde oss om förödelsen som varit.

Det blev alltså så att vi valde att sälja vårt hus i Sverige där vi bott i tio års tid.

När vi i höstas förstod att våra hyresgäster inte skulle komma att fullfölja kontraktet sa vi till barnen: "Om vi inte hittar nya, vettiga hyresgäster inom det snaraste måste vi välja mellan att sälja huset i Sverige eller avbryta vår tid här tidigare än planerat." varpå de svarade ett gemensamt, rungande: "SÄLJ!" och "Vi vill stanna här!". Så så fick det bli. Det var nog ett förhållandevis och samtidigt förvånandsvärt enkelt beslut. Jag har hört om familjer med många barn som säljer allt de äger och har för att resa eller flytta utomlands. Informationen har fascinerat mig och chockerat mig och jag har tänkt att jag aldrig skulle våga, aldrig skulle vilja, aldrig skulle veta hur i hela fridens namn jag ens skulle gå till väga. Var börjar man? Hur gör man? Men nu är det gjort. Vi har gjort det. 

Tyvärr kan jag inte ge er något bra svar på var man börjar eller hur man gör, trots att vi nu gjort det, för vi började troligtvis i fel ände. Flera gånger. Och fortsatte på det spåret. Vi är inte särskilt bra på sånt här någon av oss. Inte ens om jag hade fått göra om det hade jag vetat hur jag skulle göra för att det skulle bli rätt. Till exempel började jag med att gå ut och festa till klockan tre på natten med min syrra flera nätter på rad. Och sen sålde vi hela köksmöblemanget så att vi fick sitta på golvet och äta i en vecka. I samma veva såldes äldsta dotterns alla möbler och hon sov ganska länge på en luftmadrass med rummet fullt av tända ljus. Ja, vi sålde lamporna också. Jag packade ner allas underställ i en sparalåda bara för att sedan flera gånger packa upp dom igen eftersom det var så hysteriskt kallt utomhus i Sverige att vi behövde använda dem. När de hade packats undan och upp igen och tvättats och packats undan några gånger bestämde vi oss till sist för att ta med allihopa till Kenya så att vi i alla fall inte kan använda avsaknaden av bra kläder som ursäkt för att slippa bestiga berg och övernatta i ett tält uppe på toppen. Vi har båda svårt med prioriteringar och val. Jag städade exempelvis ut barnens alla leksaker från deras rum innan jag satte mig för att rensa bland våra gem, ätpinnar och sortera gamla brädspel. Vilket i sin tur resulterade i att barnen dagligen plockade upp sina leksaker från de resväskor vi lagt dem i som stod färdigpackade för att tas med tillbaka till Kenya och vi fick lägga tillbaka leksakerna igen. Och igen. Och igen. Minst sagt störigt. 

Att äta på köksgolv.

Att försöka organisera sig; städa, rensa, slänga, sälja, sortera, packa, leva och bo.

******************************************************************************************

Ja, det mesta är gjort, men inte exakt allt. Lite hemsöks vi fortfarande. Vi har sålt huset men köparna kan inte flytta in än så vi står med dubbla hyror hela våren. Vi har dessutom dragit på oss skulder eftersom vi var tvungna att betala en flygresa till och från Sverige för hela familjen över jul och nyår som vi inte hade räknat in i vår initiala budget och inga pengar för huset kommer än på ett tag. Det står osålda möbler och högvis med stora sprängfyllda plastlådor med de sista sakerna vi vill spara - eller inte vågar slänga "om ifall att" eller helt enkelt inte orkade ta ett beslut kring och därför istället slängde ner i en plastlåda - i hall och vardagsrum som mina föräldrar (förhoppningsvis *tacksamhet*) ska ta tag i och hitta förvaringsmöjligheter åt i sina gömmor. Men! Till sommaren kommer allt vara ordnat. Då är enda kruxet att vi inte längre har någonstans att bo under våra två månader i Sverige...

Påbörjade plastlådshögar till föräldrar.

*************************************************************************************

Ändå känns det lätt. Rätt. Och skönt. Solen skiner i Kenya nu. Det mesta är bra, det mesta faller på plats, det mesta är ordnat. Ja. Vi har landat här nu.

Vi har ett gym i huset. Jag tycker det känns onödigt att gå in på detaljer kring hur ofta jag använder det och mer nödvändigt att med denna bild tydliggöra att jag gymmade ikväll. Japp. I k v ä l l !

Under tiden gjorde Gusten och Tuva sina läxor (detta är allt helt sant, jag lovar och svär) och när jag kom upp från gymmet - ja, jag gymmade ikväll - så hade Maja lagt de båda och avslutade just att läsa ett kapitel av Harry Potter för Gusten.

Se gärna bildbevis även på detta:

Bilderna är suddiga och på fel håll, but you get my point!