Imorgon flyttar vi.

Många farväl och många känslor som blandas. Imorse kom resefebern som ett brev på posten och nu smyger sig illamåendet på. Tillsammans med lite annat som tillexempel vemod, spänning, sorg, lycka, förväntan, oro, glädje, ångest och den klassiska skräckblandade förtjusningen.

Två låtar har snurrat i huvudet under dagen: "Var ska vi sova inatt" och "Waka waka. (This time for Africa)". Ingen stämmer överrens med min egentliga sinnesstämning men just nu är både kropp och knopp totalt förvirrade. 

********************

De vanligaste frågorna vi får är hur det känns och vad barnen tycker. Det är korta, enkla frågor med långa, invecklade svar. Men jag ska göra förkortade varianter nu. Ovan har ni fått veta hur det känns och nedan sammanfattar jag vad barnen tycker:

Tuva-Elsa, 6 år: "Flytta till Afrika? Kan jag vara utan strumpor där? Ja, då vill jag."

Gusten, 8 år: "Nej. Jag vill INTE. Varför? Nej. Jag vill bara inte det. Jag vill leka med Albin istället."

Nora, 13 år: "Va? TRE ÅR? Kanske ett hade känts okej. Eller typ två då. Men inte tre. Alltså, det är ju coolt och så men ändå, mina kompisar. Jag vill inte lämna dom. Jo vissa, som är störiga. Det är häftigt att bo utomlands förstås men jag vill inte byta skola. Eller alltså, jag hatar ju skolan här just nu men det kan ändå inte bli bättre. Amen! Flytta till Afrika? ÅH!! Varför ska ni vara så himla konstiga jämt?! Jag vill inte prata om detta med er. Gå härifrån!"

Maja, 15 år: "Suck. Först ska ni bli veganer och sockerfria, sen minimalister med köpstopp, efter det gjorde vi flummiga husbyten i Frankrike och nu ska vi bli utlandssvenskar. I Afrika! Vet ni att mina kompisar kallar er för hippies? Jahaja, då får jag väl gå Ekonomiprogrammet i Nairobi istället för Restaurang- och livsmedel i Helsingborg. Om jag vill flytta? Eh. Alltså - det är ju inte jag som har en 40-årskris..."

********************

Jag sitter just nu i soffan med tända ljus, insuper atmosfären av sista kvällen i det som varit mitt hem de senaste tio åren och andas. Väskorna är packade och jag tror den totala kolli-summan uppgår till det optimala antalet av tjugo stycken. Hur ska det gå på buss, tåg och flyg - gånger två - imorgon? Till det läggs dessutom två hysteriska barn och två obstinata tonåringar samt två coola men förvirrade föräldrar. De väskor som faktiskt kommer landa i vår lägenhet i Nairobi hoppas jag innerligt innehålller det viktigaste.

********************

På väg i sommarkvällen till lillasyster (och moster) Josse.

Pizza, prat, kaos och skratt - som alltid. Just detta har vi dock aldrig gjort förut (träffats hos Josse för att äta pizza) men jag kommer sakna det. 

********************

Farväl Sverige. Over and out.

********************